#9 Välvilja och hjälpsamhet är styrka och inte svaghet
Mitt i arbetspasset fick jag en överraskande örfil i form av en beordning. Det tog mig ett par ögonblick innan ilskan började växa fram i mitt inre från den order jag fått och först visste jag inte hur jag skulle hantera det. Om jag inte hindrat mig själv från att reagera spontant, så skulle jag ha kastat mig över den inbillske översittaren och slukat denne som Pacman gör med de vita prickarna. Kanske till din besvikelse, så hindrade jag mig själv från att reagera som en grottmänniska. Istället tog jag ett par minuter till eftertanke.
Jag frågade mig själv hur skev denne människa egentligen var som trodde att den på något sätt skulle vara mer än en jämlike och ha makt att regera över mig. Vi både arbetade på samma arbetsplats och på samma villkor, men ändå så var det något som gjort att denne tagit sig friheten att försöka trampa på mig.
Jag insåg att det inte var något som hade skett helt plöstligt, utan stegvis hade min arbetskamrat närmat sig den otillåtna punkten. Det hade oskyldigt börjat med att be mig att göra småsaker för att förenkla arbetet för alla men sedan hade det växt sig till att be mig göra allt större saker och av själviskhet och bekvämlighet....och därefter försöka smyga in en befallning.
Precis innan det ögonblicket hade jag inte funnit tillvaron problematisk. För inte hade något tagit emot att göra något då denne hade bett mig som en liksinnad människa och jag inte kände att det skadade mig. Inget hade jag gjort för att jag inte vågat säga nej, utan för att jag varken velat eller sett anledning till att göra det. Men av någon anledning fick jag känslan av att denne uppfattat det som så att det gick att leka med mig som en docka då jag såg förvåningen lysa upp i dennes ansikte när jag konfronterade hennes översittarattityd efter att ha lugnat ner mig.
Det här var inte den första jag träffat i mitt liv som försöker ta makt över mig och är antagligen inte heller den sista. Jag antar att det kan tyckas så lätt för somliga att se mig som svag gällande min attityd, men jag ser det som styrka; att kunna bry sig, vara flexibel, hjälpsam och ställa upp med en extra kraftansträngning utan att försöka finna problematik i minsta lilla sak.
Även om jag ibland känner en bitterhet över att människor försöker utnyttja min välvilja och hjälpsamhet, så tänker jag inte förändra mig; misstänksamhet har jag inte tid och kraft för. Men min gräns är klar för hur man får behandla mig och det är något jag kommer att stå fast vid, oavsett vad.
Jag frågade mig själv hur skev denne människa egentligen var som trodde att den på något sätt skulle vara mer än en jämlike och ha makt att regera över mig. Vi både arbetade på samma arbetsplats och på samma villkor, men ändå så var det något som gjort att denne tagit sig friheten att försöka trampa på mig.
Jag insåg att det inte var något som hade skett helt plöstligt, utan stegvis hade min arbetskamrat närmat sig den otillåtna punkten. Det hade oskyldigt börjat med att be mig att göra småsaker för att förenkla arbetet för alla men sedan hade det växt sig till att be mig göra allt större saker och av själviskhet och bekvämlighet....och därefter försöka smyga in en befallning.
Precis innan det ögonblicket hade jag inte funnit tillvaron problematisk. För inte hade något tagit emot att göra något då denne hade bett mig som en liksinnad människa och jag inte kände att det skadade mig. Inget hade jag gjort för att jag inte vågat säga nej, utan för att jag varken velat eller sett anledning till att göra det. Men av någon anledning fick jag känslan av att denne uppfattat det som så att det gick att leka med mig som en docka då jag såg förvåningen lysa upp i dennes ansikte när jag konfronterade hennes översittarattityd efter att ha lugnat ner mig.
Det här var inte den första jag träffat i mitt liv som försöker ta makt över mig och är antagligen inte heller den sista. Jag antar att det kan tyckas så lätt för somliga att se mig som svag gällande min attityd, men jag ser det som styrka; att kunna bry sig, vara flexibel, hjälpsam och ställa upp med en extra kraftansträngning utan att försöka finna problematik i minsta lilla sak.
Även om jag ibland känner en bitterhet över att människor försöker utnyttja min välvilja och hjälpsamhet, så tänker jag inte förändra mig; misstänksamhet har jag inte tid och kraft för. Men min gräns är klar för hur man får behandla mig och det är något jag kommer att stå fast vid, oavsett vad.
