#8 Passivitet är som att dregla på sig själv
På något sätt lyckas allt som finns inuti min kropp transformeras till ett törstande vakum och hela min kropp vill stundvis dras samman till en liten kompakt boll. Så liten att den nästan inte finns. Jag vill bli en så liten, obetydlig sak ibland. Makt-, åsikts- och viljelös. Endast existera och det knappt.
Som en människa i ett (relativt) demokratiskt land borde jag egentligen vara enbart lycklig över att jag har möjlighet att påverka så mycket i mitt liv, men i ärlighetens namn ger det mig ångest ibland och det skäms jag över lite såklart. Skäms över att jag ibland önskar att det fanns en allsmäktig, oövervinnerlig härskare i mitt liv som valde allting åt mig då valen är så stora och svåra. Slippa ångesten över att jag valt "fel".
Fast samtidigt så inser jag att jag antagligen inte vilja leva om jag inte vore (relativt) fri. För då skulle jag ju inte leva mitt liv, utan någon annans. Makten att kunna välja är en välsignelse samtidigt som det är en tyngd. Såsom Peter Parkers morfar uttrycker sig i Spindelmannen: "med stor makt kommer stort ansvar". En universal sanning. Det är inget annat än ansvarslöst att inte använda den makt man har i sitt liv och försöka skapa någonting positivt. Det är som att spotta på världen och dregla på sig själv.
Som en människa i ett (relativt) demokratiskt land borde jag egentligen vara enbart lycklig över att jag har möjlighet att påverka så mycket i mitt liv, men i ärlighetens namn ger det mig ångest ibland och det skäms jag över lite såklart. Skäms över att jag ibland önskar att det fanns en allsmäktig, oövervinnerlig härskare i mitt liv som valde allting åt mig då valen är så stora och svåra. Slippa ångesten över att jag valt "fel".
Fast samtidigt så inser jag att jag antagligen inte vilja leva om jag inte vore (relativt) fri. För då skulle jag ju inte leva mitt liv, utan någon annans. Makten att kunna välja är en välsignelse samtidigt som det är en tyngd. Såsom Peter Parkers morfar uttrycker sig i Spindelmannen: "med stor makt kommer stort ansvar". En universal sanning. Det är inget annat än ansvarslöst att inte använda den makt man har i sitt liv och försöka skapa någonting positivt. Det är som att spotta på världen och dregla på sig själv.
Kommentarer
Postat av: Pontus
Jag tror att alla har ångest över sina framtidsval i tjugoårsåldern. Vi låter hela vår identitet vila på vad vi kommer att hitta på. Själv är jag övertygad om att Gud har en plan för alla, och det är inte nödvändigtvis det som låter märkvärdigt i världens öron som är rätt för Honom...
Trackback
