VERKLIGHETSBASERAD

Jag klarade inte av att sova i min säng igår; det var som om en dimma av den illusion, som jag måste förtränga, hängde över den. Igår kändes den så pass påtaglig att jag stod och stirrade på sängen med tom blick under en okänd tid. Istället vaknade jag upp tidigt på morgonen i soffan av att mina föräldrars låga röster och steg. Trots att jag drogs till medvetande så mycket tidigare än vad jag normalt brukar, så kände jag mig så mycket klarare och mer utvilad än vad jag annars har gjort de närmsta månaderna. Självfallet mådde inte ryggen så bra, men lite fysisk smärta gör bara att man känner sig mer levande.

Det är märkligt hur man kan förknippa de mest naturliga saker till specifika ögonblick, personer, känslor och tankar. Ibland önskar jag att ting alltid förblev neutrala utan kopplingar till det emotionella. Antagligen skulle människans minne inte vara så bra då, men vissa saker vill i alla fall jag inte minnas.