VERKLIGHETSBASERAD

En månad sedan satt jag på golvet i en ekande lägenhet, omgiven av mitt liv nedpackat i lådor. Kunde inte få grepp om någonting alls; vågade knappt röra dem främmande nycklarna som stirrade upp på mig från golvet. Ensamheten viskade från väggarna och tystnaden var påtaglig. Elementen låg i koma och kylan letade sig in genom fötterna ut i min trötta kropp. Morgonen närmade sig, den tunna madrassen på golvet väntade och det var bara timmar kvar till dess att jag skulle infinna mig i min slitna skola.

Det var den verklighet jag mötte när jag lämnade föräldrahemmet. Fortfarande kan jag knappt förstå vad som egentligen har hänt; jag är även nu i skrivandets stund överväldigad av alla nya intryck.

Men det är tre saker jag vet säkert; det är mitt liv, mitt hem och det känns fantastiskt. För hur obetydligt det än är för världen, så är det mitt.