#14 Hjärntvätten om tvåsamheten
Redan från att du är liten introduceras du till samhällets ideal om tvåsamheten genom leksaker, filmer, musik, tidningar, konst, teater, böcker, serietidningar osv. Det talas om en vision som du bör ha i livet; att hitta någon att leva resten av ditt liv med och sedan leva lycklig med i resten av dina dagar i livet på vår snurrande planet. Närmsta årtionden har visionen sakta men säkert förändrats. Du kan bli både lycklig med en man och en kvinna, med eller utan giftemål/partnerskap, med eller utan barn, med eller utan villa, vovve och Volvo,
Men en sak kvarstår; du ska inte leva ditt liv själv utan behöver en partner och helst ska du faktiskt framavla några ungar för att bidra till jordens överbefolkning om du har möjlighet, alternativt adoptera någonannans dreglande varelse.
Jag har tröttnat på hjärntvätten. Visst stöttar fakta om vår rent biologiska natur idealet om att vi ska hitta en/flera partners och föröka oss, men varför ses det som fakta att vi måste följa den vägen? Genom det intellekt som vi människor har anser jag att vi har möjligheten att välja vår väg. Vi motverkar redan det naturliga urvalet, så varför ska vi inte kunna gå emot tvåsamheten?
Något som jag ju äldre jag har blivit allt mer har stött på är människor prackar på mig sina tankar och åsikter. Oftast är det kvinnor och män som själva lever i ett förhållande, men ibland också sådana som drömmer om det. De talar om för mig vad jag ska tycka, tänka och känna; att jag kommer att ändra mig, att jag inte hittat den rätta, att jag är ung, att jag måste sluta vara så bitter...ja, allt möjligt. Alltid ska jag ifrågasättas.
Jag kan inte rå för det, men varje gång känns det som om det är en vriden sekt som är ute efter att värva mig och forma om mig. Men inte för att det rör sig om mitt eget bästa, utan om deras bekvämlighet. Deras väg är ju den som proklameras som den rätta i vårt samhälle och jag är den som har fel. Inte kan jag ifrågasätta deras val om partner och barn, för det är ju så det ska vara. Det är jag som viker ut mig från det homogena massan och är den som är konstig och onormal. För att jag inte är så intresserad av att träffa någon karl för tillfället. För att jag inte ser det som en nödvändighet att ha en partner eller att krysta fram ungar i framtiden. Jag kan se min framtid utan det och det hakar tvåsamhetens sektmedlemmar upp sig på och hånar mig. Vill jag sprida mina gener vidare kan jag kanske donera mina ägg ett antal år framöver om jag skulle få för mig detta eller nöja mig med att min syster delvis fört även mina gener vidare.
Jag utesluter inte att jag kanske kommer att träffa någon som jag älskar i framtiden och avla fram någon fulsnygg unge..eller kanske fler; hur framtiden ter sig vet jag inte nu. Men jag önskar att människor kunde acceptera att det inte är en absolut vision i mitt liv även om det är det i deras...
